lfkeofke

idag är allt så jättefel och åt helvete som det kan vara. allt bara kör ihop sig nu. är trött. bästa med dagar som denhär är att dom alltid alltid tar slut.

pussepuss

leonard cohen idag.

det var synnerligen en alldeles särdeles fin helg.

Sentimentalt ordbajs nu då men idag tänkte jag på vilken jävla tur jag har haft ändå. Har nog aldrig behövt vara ledsen en enda gång (sen kanske sexan) utan att ha haft någon att prata med. Alltid haft någon som kramat mig när jag gråtit. Alltid alltid alltid flera människor jag skulle kunna ringa när fan som helst om jag behövt. Undrar ibland om jag ens uppskattar allt det underbara jag har. men nu gör jag det; tack.

kuuuuk

fanfanfanfanfanfanfanfanfanfan jag hatar detta

puss

knas det där med känslor egentligen. att dom kommer och går så himla fort (för mig i allafall). Jag menar, att en vecka är det en person och nästa en annan - att jag har så sjukt lätt att känna, det är knasigt. Känns så jävla löjligt då. Som om det inte betydde lika mycket därför. Det gör det ju faktiskt för mig. Sen att man kan bygga upp ett helt jävla liv med en människa man knappt känner ska vi ju inte tala om.

idag var jag glad men nu är jag lite ledsen. alltid är det nåt.







jävla känslor som rör upp. men fina människor fina människor

I can be alone yeah I can watch a sunset on my own

And I should have known
That it wouldn't be long
Until you, you've got me standing in an awkward position
With unwanted attention and a need for explanation
And it's not that I'm letting go of you
But I don't know what to do



bläbläblbälbäbläbbläblbäbläbläbblläblälbälälbäläblä
gillar klassen iaf. och skolan.

flafla

mitt hår är rött, veckan är snart slut och jag har varit med pappa nästan hela helgen. det går på alltså.
Men. En person som jag tyckte om dissade mig tror jag. Ganska fult också.
Ja, jag blev sårad, men om någon frågade så var det ju såklart detdär "ähh spela roll sånt är livet". Jävligt svenskt, klart att inget betyder någonting alls någonsin liksom.
Frida (såklart, kvinnan är klok som en bok) fattar ju och frågar om detdär verkligen är sant, är det så att jag bryr mig mer än jag säger? Och det är sjukt skönt med någon som är rak och som faktiskt förstår måste jag säga. Nu vet jag dock inte. Visst att jag är besviken som fan men ändå är det inte mer än jag förväntade mig. Ska det verkligen vara så, att man går runt och förutspår det värsta hela tiden för att sedan säga att "ja men det blev ju som jag trodde så det är lugnt"? Jag menar, det tjänar ju egentligen ingenting till. Nederlaget svider ju fortfarande utav bara fan och man har ju ändå ingen stolthet att snacka om kvar. Just nu är jag dock bara... tom. har liksom skurit ur honom ur tankarna helt och hållet. är upptagen varje liten sekund och vill knappt gå på toa själv längre för när jag är ensam är jag ledsen. Visst jag är inte heartbroken men vafan det är ju trist. När man nästan började hoppas för en gångs skull.
Så nu ska jag bli bitter och skaffa tjugotvå katter och aldrig mer städa eller duscha.

åh dendär ungdomen

förresten. jag kom på att jag är helt galet småstadsromantisk. Min dröm är litegrann att vakna imorgon, vara 14-15 och bo i typ småland eller något.
Tugga tuggummi, ha hoodies från WE eller adidas. Gympaskor och tubsockor och så ett par jeans.
Lite kajal under ögonen, lite örhängen från h&m, en mobil med avskavd färg för jag målade den en gång när jag hade tråkigt på bilden. Ett flickrum, med affischer och foton på mig och mina bästisar från en fotoautomat på väggarna, där jag springer in och skriker när jag har bråkat med mamma och pappa. Fått utegångsförbud eller nåt. Ett vardagsrum med glasbord, en hylla med porslinshundar och sånadär små stenar som nån har målat så dom ser ut som troll, bilder på mig och mina syskon när vi var små. Sånt. Köksfläkt mamma röker under. Och jag såklart, när hon inte är hemma. En liten balkong kanske.
På fredagarna är det disco och innan så dricker man sig rätt så askalas på folköl och häxa. Väl inne på ungdomsgården sitter man bara och ser uttråkad ut tills nån kommer och vill hångla.
Över huvud taget är ungdomsgården the place to be efter skolan. Och bussen hem sen! Bara grejen med att behöva åka buss genom granskog för att ta sig nånstans tycker jag är helt underbar. Och på eftermiddagen, på hösten, när himlen är grå som fan så sitter man där och kysser sin pojkvän för tillfället. Rättar till hästsvansen.
Stora lägenhetshus och en Mickes Grill i centrum.
Nästan gå under av tristess, veta att man ska dra så fort man är gammal nog. Tills dess spelar det ju ingen roll att ingen är sådär Stockholmskt ball och att vi har ig i lite för många ämnen. Jag menar, det är ju så mycket göttigare att käka chokladbollar i uppehållsrummet än att ha dubbeltimme i matte.
Så vill jag leva. bara något år eller så. det kanske suger i verkligheten men jag kan inte låta bli att tycka att det är fantastiskt som fan.

dagens sanningar

jag är sjuk. och jag har haft så jävla jävla tråkigt idag. inte orkat göra något, inte ens spela tv-spel (förutom lite mario i typ 20 minuter). Värma mjölk med honung på sin höjd. Läst några sidor här och var. Tittat lite på nåt program. Ätit macka. Enda varma dagen på ett bra tag och jag ligger nerbäddad när jag helst vill sitta på en uteservering och dricka thé eller nåt.
OCH idag fick dom kamerorna i skolan. ganska kasst.
apropå skolan. jag trivs inte. eller jag vet faktiskt inte. en del bra människor. känner mig bara helt missanpassad. tror inte jag klarar av att gå i skolan tre år till helt enkelt, inte nu. har funderat på att byta men jag skulle nog inte trivas bättre på nån annan skola, tvärtom. förresten orkar jag inte. inte inte inte. Självklart är det tusen gånger bättre än vasa men fortfarande, det är skola. Skola där man blir indelad. Snygg, ful, tråkig, rolig, cool, mesig. Är så oändligt trött på detdär jävla tänket, trodde fan att folk skulle komma över det efter högstadiet. Känner mig 10 år äldre än dom flesta och går bara runt och fånler så jag får ont i käkarna. Fy fan alltså.
hela skolhatet kan ju också ha att göra med att inget annat utanför skolan känns sådär överdrivet jävla roligt heller. Flera personer har gjort mig ganska förvirrad och lite besviken. Andra har jag tappat kontakten med helt och hållet. Går bara runt och kännner mig ful och tjock och ensam hela tiden. känner inte riktigt igen mig själv alls.
Jag vet precis vad jag behöver för att må bättre, men inte hur jag får det.
sådär nu har jag sagt sanningen litegrann. hejhej.